Svensk ordbok 2009, webbversion
förbe
´
na sig
verb
förbenade förbenat
för·ben·ar
●
omvandlas till ben
från brosk el. bindväv
biol.
förbena sig
sedan 1790
till
ben
Subst.:
vbid1-160658
förbenande
,
vbid2-160658
förbening